sydafrika

Då hiv/aids står för 63% av den totala sjukdomsbördan (DALY se tidigare inlägg) och 11% (regeringskansliet ”mänskliga rättigheter i Sydafrika 2007”) av hela Sydafrikas befolkning beräknas vara hiv-positiva kan man förstå att Sjukdomen är ett av Sydafrikas största hälsoproblem. Vad skulle man då kunna tänka sig vara huvudsakliga determinanter bakom detta?

Hiv/aids är en sjukdom som sprids via direktkontakt och därför ej direkt är beroende av en viss omgivande miljö på samma sätt som t.ex. Malaria som sprids med så kallad vektorspridning och då är beroende av att de myggor som sprider parasiten vidare ska kunna överleva i omgivande miljöer.

Hiv sprids från människa till människa där sexvanor och kulturella sexvanor ofta pekas ut som den bakomliggande determinanten. Då kan man fråga sig varför sig varför antalet hiv smittade fortsätter att öka när man har kunskapen om sjukdomens uppkomst.

I regeringskansliets rapport om mänskliga rättigheter i Sydafrika framgår de stora problemen med hiv/aids epidemin. Även om Sydafrika stävar mot ett mer demokratiskt och jämlikt samhälle med en grundlag formad för att främja ett skydd för de politiska, medborgerliga, sociala, ekonomiska och kulturella rättigheterna bedömer utrikesdepartementet att de finns brister i genomförandet.

Beträffande hälsovård så är det den näst störst posten i landets budget, samtidigt beskriver utrikesdepartementets att det råder stor resurs- och personalbrist inom sjukvården. Ingen skall nekas sjukvård på grund av man inte har råd men tillgången till sjukvård är varierande inom landet. I rurala områden finns stora problem gällande tillgången av sjukvård. Då kan man även fundera över vilka av landets befolkning som är bosatta i de rurala områdena med tanke på de stora klyftorna mellan rika och fattiga(se socioekonomiska faktorer) och därav vilka som får tillgång till sjukvård, dock är statistik på detta svår att finna.

Samtidigt som sjukvården är bristande är uppemot 40% (Regeringskansliets rapport om mänskliga rättigheter) av landets invånare arbetslösa, 10% av befolkningen saknar helt utbildning, våldspräglat samhälle, stora samhällsklyftor samt fortsatta skillnader i möjligheter för svarta och vita efter apartheid samt en ledning i landet som i perioder förespråkat ett stopp i användningen av bromsmediciner. Alla dessa faktorer tänker jag mig bidrar till att hiv-viruset fortsätter att spridas och att hjälpen till de sjuka inte är tillräcklig.

Utan utbildning tänker jag mig att kunskapen om sjukdomen och samhället funktion blir bristande. Det blir då svårt att tänka kritiskt mot samhällets uppmaningar (se socioekonomiska faktorer Thabo Mbeki). Undersökningar visar på att bristen på utbildning kan leda till att tron på att man själv kan påverka minskar och som indirekt kan leda till ohälsa. Vidar kan man tänka sig att de utan utbildning får svårare att konkurrera på den redan belastade arbetsmarknaden och på så sätt får det sämre ekonomiskt, som kan leda till att speciellt kvinnor i behov av pengar börjar arbeta med prostitution som i sin tur leder till att risken att smittas av hiv/aids ökar markant, författaren Helene Epstein beskriver Sydafrika som en central punkt för prostitution och människohandel.

De stora samhällsklyftorna och orättvisorna mellan svarta och vita gör även det svårare för vissa grupper att ta sig fram i samhället och på så sätt kan man tänka sig att hiv- viruset kan spridas vidare och de smittade inte får tillgång till vård.

”Det är ytterst angeläget att förstå, att val av livsstil inte utgör ett fritt intellektuellt val av vanor, utan för varje individ är valet styrt av livslång erfarenhet, samspel med andra, självkänsla och inte minst vilket hälsobefrämjande stöd som det omgivande samhället kan erbjuda”
(Grundläggande hälsovetenskap 2009,s 53)

 /Stina